Helena Fagertun - Månedens oversetter
Månedens oversetter i mai er Helena Fagertun som oversetter fra engelsk, norsk og dansk til svensk. Bloggeren Bernur har beskrevet henne som «översättaren som i viss mån har specialiserat sig på en viss typ av bångstyrig och queer prosa». Helena har oversatt bøker av samtidsforfattere som Kate Zambreno, Julie Otsuka og Isabel Waidner men hun har også introdusert eldre litteratur av blant annet Mary MacLane og Ann Quin. I 2026 er hun aktuell med sine to første romanoversettelser fra norsk: Sameproblemet av Kathrine Nedrejord og Alt et av Leander Djønne.
I 2020 ga Helena ut den egne chapbook’en Forever ljung på det norske, knapt eksisterende, mikroforlaget AFV Press. Hun har undervist i både skriving og oversettelse, og vært redaktør for det norrländska litteraturtidsskriftet Provins, som i 2016 ble kåret til årets svenske kulturtidsskrift. Hun arbeider også som frilansredaktør og har blant annet redigert Marit Kaplas Osebol som ble belønnet med Augustpriset for beste skjønnlitterære bok i 2019, og Tina Åmodts Den andra mamman i Helena Hanssons oversettelse fra norsk. Hun er for tiden medlem i juryen for Årets översättning som hvert år deler ut pris for årets beste svenske oversettelse og et stipend til en nyetablert oversetter.
Hvordan endte du opp som oversetter av norsk litteratur?
När jag studerade växlade jag mellan att gå utbildningar i kreativt skrivande – skrivarlinjen på Skurups folkhögskola direkt efter gymnasiet och litterär gestaltning på Göteborgs universitet några år senare – och att plugga språkvetenskap. Jag har en kandidatexamen i allmän språkvetenskap och har också studerat jämförande indoeuropeisk språkforskning till rätt hög nivå.
Min första översättning, som jag gjorde tillsammans med poeten och översättaren Helena Eriksson, publicerades 2009 och jag har tidigare framförallt översatt från engelska. Under tiden på litterär gestaltning hade jag flera norska och danska klasskompisar vars texter jag följde nära under utbildningen, och jag har fortsatt att röra mig i nordiska litterära sammanhang och också läsa mycket på norska och danska. Även om jag har översatt enstaka texter från norska tidigare, framförallt för tidskrifter, är det först på senare tid som jag har fått större uppdrag. Exempelvis har jag precis sett uppsättningen av min översättning av Eirik Fauskes De som aldrig dör, en pjäs för unga som är ute på turné i Riksteaterns regi nu i vår.
I mars i år utkom Kathrine Nedrejords Sameproblemet, och det är både min och bokförlaget Tranans första översatta bok från norska, så det har känts lite speciellt. Sameproblemet vann ju Bragepriset i Norge 2024 och just nu håller jag på att översätta den senaste Brageprisvinnaren, nämligen Leander Djønnes Alt et, för Flo förlag. De här två romanerna kan kanske på ytan verka väldigt olika men de förenas av en kompromisslöshet – både språklig och ämnesmässig – som jag gärna vill att det jag översätter ska ha.
Jobber du med noe annet i tillegg til å oversette?
Ja, det gör jag och jag hade inte heller velat ha det på något annat sätt. Det grundar sig dels i en rastlöshet, dels i att det finns så mycket inom litteraturen som är roligt att göra och jag tror, eller vill gärna tro, att de olika verksamheterna befruktar varandra.
Jag brukar säga att jag jobbar ungefär 50 % med översättning, 25 % som redaktör (mest för svensk skönlitteratur, ibland för översatt litteratur) och så 25 % med andra saker som att skriva essäer för tidskrifter, leda samtal och ingå i olika bedömnings- och jurygrupper. För tillfället är jag med i juryn för Årets översättning och också i ett väldigt roligt projekt som heter Brunnslockspoesi där vi varje år utser en poet som specialskriver en dikt som sedan gjuts in på brunnslock i ett antal svenska städer.
Din tyske kollega Clara Sondermann, som blir månedens oversetter i juni, sendte stafettpinnen til deg for mai:
Jeg vil gjerne gi stafettpinnen til Helena Fagertun, som oversetter fra norsk til svensk.
Hei Helena,
• Du oversetter fra ulike sjangre og språk og skriver selv skjønnlitteratur. I tillegg er du litterært aktiv på mange andre områder.
Jeg vil gjerne spørre deg om oversettelsesarbeidet ditt påvirker skrivingen din eller omvendt – og hvordan de to henger sammen for deg.
Jag har grunden i skrivandet och även om jag ibland tänker att jag skulle vilja skriva mer är det idag översättandet som är i centrum av mitt litterära arbete. Det har inte helt och hållet varit ett aktivt val men i en tid när alla verkar vilja skriva men nästan ingen har ro att läsa känns det som en bra prioritering, att insistera på den typ av närläsning som översättning faktiskt är.
I övrigt tror jag att det översättandet framförallt har lärt mig är att man kan arbeta aktivt med att vidga sitt språk, och för att ta ett konkret exempel har jag inget minne av att jag, innan jag började översätta, använde synonymordböcker på det sätt som jag idag gör när jag skriver. En lite mer negativ effekt av översättningserfarenheten är att jag alldeles för snabbt kommer in med redigeringsblicken på mina egna texter. Jag önskar att jag vore bättre på att låta skrivandet ske i själva skrivandet. Omvänt upplever jag att min bakgrund inom eget skrivande gör att jag har en väldigt stark litterär intuition. Jag kan vara osäker på mycket när jag översätter men aldrig på känslan för den litterära stilnivån.
• Du har i flere år organisert Rum för översättning på bokmessen i Göteborg.
Hva er det som er spennende for deg ved å jobbe med oversettere og oversettelse som kunstform?
Mellan 2020 och 2023 var jag projektledare för Rum för översättning som varje år arrangerar ett antal samtal under Bokmässan i Göteborg. De sista åren började vi även göra några programpunkter på Littfest i Umeå. Jag är väldigt intresserad av det som är runtomkring själva översättandet, alltifrån ekonomiska villkor till redigeringsprocessen och litteraturförmedling.
Översättare har en enorm kunskap och då tänker jag inte enbart på den språkliga utan även en litterär kunskap i vidare bemärkelse och sakkunskap i enskilda ämnen. Jag önskar att man oftare bjöd in översättare till exempelvis panelsamtal även när ämnet i sig inte är översättning. Låt deckaröversättarna prata om deckare, prosaöversättarna om relationen mellan verklighet och fiktion eller ja, egentligen en massa översättare om allt möjligt som rör språk, litteratur och de författare och böcker de översätter.
När jag lämnade över ansvaret för Rum för översättning trodde jag att jag var färdig med att göra översättningsarrangemang men nu har det börjat klia lite i fingrarna så jag håller på med ett, än så länge hemligt, projekt tillsammans med några andra …
Hva er ditt/dine aller beste råd til dem som gjerne vil bli oversettere?
Det råd jag alltid ger är att intressera sig för andra, och det gäller egentligen alla som på olika sätt sysslar med litteratur. Läs mycket och inte bara på språket du översätter ifrån utan minst lika mycket på språket du översätter till, både originalverk och översättningar (från många olika språk). Gå på andras arrangemang. Man behöver inte älska att mingla men litteratur uppstår i ett sammanhang och det är nonchalant att tro att någon annan skulle intressera sig för en själv och det man gör och kan om man själv inte är intresserad av det andra håller på med.
Har du et norsk favorittord og/eller «skrekkord»?
När man översätter mellan två så lika språk som svenska och norska upplever jag att det svåraste är de här orden som betyder samma sak men har lite olika nyans, så de faller nog in både under favorit- och skräckord. Just detta har blivit särskilt uppenbart i arbetet med Leander Djønnes Alt et som ju är skriven på en väldigt konservativ nynorska. Jag försöker hitta en lämplig nivå så att svenskan ska låta gammaldags på rätt sätt och inte som att den är strösslad med norskismer. Om jag känner mig själv rätt är det här någonting jag kommer att ändra fram och tillbaka ända tills boken ska skickas till tryck (ber om ursäkt till min förläggare Nils redan nu!) … Ett specifikt ord jag exempelvis funderar över är «gårdsplan» som nog i den här romanen trots allt ska få bli «tun» även på svenska (lite fint också att det är ett ord som finns i mitt efternamn Fagertun som jag har efter min farfar som kom från Harstad).
Har du en hemmelig «superpower», altså noe du kan som ikke så mange vet om?
Jag är beredd att ändra åsikt om det mesta vad gäller språk, vilket jag tror kommer ifrån att jag har min bakgrund inom allmänlingvistiken och dess deskriptiva snarare än preskriptiva syn på språk. När jag översatte Patricia Lockwoods Ingen pratar om det här hade jag en väldigt intressant diskussion med min förläggare Carl Lindsten på it-lit om att hennes språk egentligen borde motsvaras av en svenska med massa anglicismer och även om vi fick in en del sådana i slutskedet önskar jag att jag hade kunnat tillämpa den strategin mer genomgående i just det arbetet. Anglicismer är ju annars en big no-no när det gäller översättning från engelska …
Hva skiller etter din mening en god oversettelse fra en fremragende?
Det finns en rätt vanlig uppfattning om att en bra översättning är en som inte märks, att texten flyter fint på målspråket, men det kan ju också innebära att en hackighet eller andra språkliga egenheter har slätats ut. Jag har dock ingen bättre definition av vad en bra översättning är så kanske är det ändå den bästa.
En framstående översättning tänker jag dock lyckas göra något mer, liksom töja ut målspråket så mycket att man som läsare blir helt förundad över språkets förmåga. Ett par sådana översättningar som jag har haft den reaktionen inför är Hans-Jacob Nilssons nyöversättning av George Eliots Middlemarch, som jag också var med om att ge pris för Årets översättning förra året, och Niclas Nilssons översättning av George Saunders Lincoln i bardo. När jag läste de romanerna tänkte jag först «kan svenskan verkligen göra det här?» och sedan «det här hade svenskan aldrig kommit på att göra om inte översättning fanns».
Hva er ditt beste oversetterminne?
Den författare av dem jag har översatt som varit absolut viktigast för mig är Kate Zambreno, och en sommar bodde jag och min sambo ett par veckor i hennes lägenhet medan hon och hennes familj var på semester. Det var två väldigt varma men fantastiska veckor i Flatbush, Brooklyn, men minst lika mycket var det en iscensättning av en idé Kate hade om översättaren som andrahandshyresgäst hos författaren. Redan innan jag flyttade in skrev Kate en längre essä på temat – som tillsammans med en kortare svarstext av mig publicerades i den kortlivade amerikanska tidskriften Astra, och senare har jag skrivit en längre essä om både den faktiska och fiktiva andrahandsuthyrningen för den svenska översättningstidskriften Med andra ord.
Vi håper du også vil sende Månedens oversetter-stafettpinnen videre til en av dine kollegaer som også oversetter fra norsk. Hvem vil du sende den videre til – og hvilke spørsmål ønsker du å stille?
Jag skulle vilja skicka stafettpinnen vidare till Nichola Smalley, översättare från svenska och norska till engelska. Jag fick först höra talas om henne när författaren (och översättaren!) Malte Persson bodde i vår lägenhet och vaktade vår katt Masjka medan vi bodde i «min» författare Kate Zambrenos lägenhet (se svar på fråga ovan!). Han hade nämligen tidigare bott i Nicholas lägenhet och vaktat hennes katt och börjat fundera på det här med att översättare hade så mycket katter som behövde passas … Men det ska jag inte fråga om nu utan det jag undrar över är:
• Du översätter både från svenska och norska och har också översatt rätt olika typer av texter – upplever du att du behöver tänka på olika saker beroende på vilket språk du översätter ifrån eller är skillnaden mellan språken i själva översättningsarbetet inte större än den som alltid är mellan två olika verk?
• Tidigare har du varit verksam som förläggare på kvalitetsförlaget And Other Stories. Kan du säga något om hur din roll som förläggare och din roll som översättare har påverkat varandra? Och vad var det som gjorde att du slutligen landade i att bli översättare på heltid?
Les mer
Les mer om Helena på Books from Norway
Se også hennes profil i Översettarcentrum
Les flere intervjuer i NORLAs serie
Oversetterne er de viktigste aktørene vi har for å få norsk litteratur ut i verden. Deres arbeid er av helt avgjørende betydning, og for å kaste lys over dette arbeidet, startet vi i 2015 intervjuserien «Månedens oversetter».
Du finner alle intervjuene samlet her
